Elliot och jag
Tänk att jag kommer att bli lika stor som Elliot om inte så lång tid. Det känns svårt att tro när vi ligger bredvid varandra på täcket på golvet och han tittar på mig med sina stora och vackra blå ögon. Han har lite större röstresurser än mig också märkte jag idag när han var ledsen för han saknade sin mamma och samtidigt var ganska trött och hungrig. Då var det inte lätt för mig att få någon matro. Men han somnade efter ett tags skrikande och vaknade sedan med ett leende på läpparna.
I morgon är jag tre veckor gammal, och dags för ännu ett besök på BVC innan vi säger adjö till Ewa och Elliot för den här gången. Hoppas vi ses snart igen!